The Fine Arts Showcase

Gustaf Kjellvander åkte till London för kärleken. Två år senare och han är tillbaks igen. Utan sin kärlek, men med en knippe nya låtar.

Gustaf Kjellvander heter frontpersonen i the Fine Arts Showcase, ett Malmöbaserat band som på sin hemsida listar halva musikhistorien som sina influenser. Musikälskaren Gustaf är dock inte beredd att låta denna referensmedvetenhet påverka hans sätt att skriva låtar:

- Det är som med sex - man ska inte tänka för mycket på det, då försvinner magin, skrattar Gustaf.

Nyligen släppte The Fine Arts Showcase sitt fjärde album, Dolophine Smile. Hur låter det då? Storslagen pop med tydligt utmejslade melodier, mättade med känslor och melankoli.

- Så här i efterhand kan man konstatera att det blev lite rockigare än de tidigare skivorna. Men det är inget man märker under tiden man spelar in. Radiola var mer pop, Rough Bunnies-tributen mer punk. Men det beror ju på att Rough Bunnies är mer punk.

Rough Bunnies, ja. Många har inte hört talas om denna obskyra duo som levererade hemsnickrade små mästerverk till en liten indiekrets. Något Gustaf ville råda bot på genom att spela in en tributeskiva med egna covers på tjejernas låtar.

- Bandet finns tyvärr inte längre, men alla borde lyssna på Rough Bunnies, då hade vi haft en bättre värld!

För ett par år sedan satsade Gustaf allt på ett kort och flyttade till London. Det var inte del av någon större musikalisk plan, utan enbart för kärlekens skull. Hade flickvännen bott i Ryssland hade det blivit Ryssland, menar han. Men det finns sämre ställen för en musiker att befinna sig på än i London:

- Jag gjorde mycket solospelningar med hjälp av ett backtrack. 2006 var jag på turné i bland annat England och Skottland. Jag samarbetade även med artisten Theoretical Girl.

Kärleken tog slut och nu är Gustaf tillbaks i Malmö med ett mer samman-svetsat band. Jocke från Dipper spelar bas och Dan, som tidigare spelade med bröderna Gustaf och Christian i Songs of Soil, är gitarrist. Fjärde medlemmen Fabian är enligt Gustaf den bästa trummis han någonsin spelat med.

När det gäller ekologi, blir det knepigare. Gustaf är mån om att ”göra världen lite mer rättvis”, men vill inte för den skull verka predikande. Och så är han ”för fattig för att äta ekologiskt”.

- Jag lever under existensminimum, förklarar han urskuldande.

Det är ok, Gustaf. Se bara till att göra en bra spelning på Mossagården!